Brev blir alltid skrivna
mellan gryning och morgon
de gapar likväl tomt
för var dag jag vaknar
Någonstans där jag aldrig är
lindrar en annan himmel
andra stjärnor
andra rum
din sorg
odelbar och undflyende
Jag är inte där
Din andning,
tung och härsken
bolmar ångor av alkohol
din sorg vadderas
du kan inte ta på den
Jag vet alltid vem du är
men aldrig vem du var
En särskild natt
gav jag dig en handfull
ord spruckna ofullbordade
Kanske du hade glömt vad jag sa
du sade som vanligt ingenting
och jag teg med bultande handleder
Jag tiger alltid
rädd att orden tvingar
rädd att meningen döljs
under rädd mantel
hindras all min kärlek
för skör
