it's not you honey

Lykke Li. Diskbänksrealism-emo. Jag önskar livet funkade så där, som ett dåligt party och man är så slö så man orkar inte ens göra något åt saken, och sedan pratar alla om hur kul det var. Eller som de dåliga osannolika dokumentärerna om spöken och synska detektiver på Discovery man glor på för man orkar inte ens zappa till en annan kanal, man är egentligen bara en slö patetisk hög som ligger i soffan. Men säger 'att det där var ju intressant' om någon skulle undra varför man tittar. Annars gillade jag egentligen nog bara taggen: For you I keep my legs apart. Det beror på mig, its' not you honey, allt är bara så jag inte ens orkar stänga datorn och gå och lägga mig. Det passar. Saker brinner och jag orkar inte släcka dem, låt det brinna. Jag säger att jag undersöker hur länge sakerna kan brinna eller nå't, kanske någon säger 'gud, vad intressant'.

Jag vet inte vem "man" är, men det känns bättre att tala om sig själv så där.