kanske finns för att
kunna finnas
vindar för vindar
för att träd bär grenar
och upptäcka det
stora i det lilla
tror inte man syns
genom glaset
men ändå glittrar
1980 där borta
nya stan smith
sliten skateboard
en förstörd pool
ölburkar med fimpar
och en joint
tillbakalutad stjärnhimmel
och en känsla
mitt ansikte tunnas ut
blir ett skal
gjorde allt utom att svära
det hade min far lärt mig
***
under världens skyar
ligger mina drömmar
och flämtar
mellan tagen
ser jag former där uppe
det hjälper mig inget
de är bara former
jag finner att summan
av det som är jag
är allt det jag minns
även det som är avgränsat
i tid utanför där jag fortsätter
men de finns likväl
så många slapp igenom
fler än jag någonsin
hade tänkt
måste skratta
jag bara skrattar
skrattar
se inte tillbaka så
det finns platser kvar
människor går där precis som då
järnvägsstationer
hiways and byways
de finns alltid där
